När Freja kom till världen.

När man går och väntar dom där sista dagarna innan beräknad födelse så är man himla spänd och förväntansfull, det är läskigt men samtidigt så vill man bara få det gjort. Man har väntat i nio månader på att få träffa det lilla livet, och man har byggt upp en bild över hur det kommer att vara att faktiskt föda.

Så här gick det till. Det satte i gång på natten till dagen innan beräknat med svaga värkar, under dagen blev de mer intensiva och tätare. På kvällen började vi klocka dem med hjälp av webbsidan varktimer.se, jättebra sida.

Värkarna kändes ungefär som kraftig mensvärk.

Jag ringde min mamma och sa att det nog var på gång och frågade samtidigt hur ont värkarna egentligen skulle kännas, hon sa att hennes inte hade gjort så ont. Tänkte att det här var ju inte så farligt.. efter några samtal med förlossningen och 4 min mellan värkarna så bestämde vi oss för att åka dit, klockan var då runt nio på kvällen.

Väl inne så kollade dom barnets hjärtljud och hur värkarna kom. Jag var bara öppen 1 cm och värkarna var inte tillräckligt starka så dom tyckte att vi skulle åka hem igen. Vi bestämde oss för det och var lite besvikna eftersom man trodde det skulle va dags nu äntligen. Vi tog hissen ner till sjukhusets huvudentré och då kom det en kraftig värk och plask, så gick vattnet och jag stod bokstavligt talat i en pöl av fostervatten. Vi fick ta hissen upp igen, sköterskorna blev lite roade och nu fick vi stanna.

Värkarna blev mer intensiva nu och det började bli riktigt jobbigt, jag gick runt med en sån där gåstol, kändes bättre så. När det blev för jobbigt beslutade jag mig för att sitta i duschen med varmt vatten på magen medan dom tappade upp ett varmt bad. Det var riktigt skönt att bada, och det lindrade smärtan en del. Efter badet kollade dom om det hänt nått, men jag var bara öppen 2 cm. Eftersom det gick så långsamt och jag började bli trött så beslutade dom att jag skulle få en sovdos, tror klockan var typ två på natten då.

Vaknade tidigt nästa dag och värkarna satte fart och gjorde bara ondare och ondare, jag fick lustgas för att klara av det. Jag bestämde mig då för att jag ville ha epidural, hade tänkt att jag bara skulle ha lustgas innan men det gick bara inte. Det var så himla skönt när bedövningen satte in, och det var faktiskt inte hemskt alls att sätta in den. Detta var typ vid fyra på dagen, dom sa åt oss att vila ett par timmar så skulle dom sätta in värkstimulerande sen, men efter bara en liten stund så blev värkarna jätteintensiva och vips var jag öppen 10 cm, tack vare att jag hade kunnat slappna av lite när bedövningen satt in. Nått värkstimulerande behövdes alltså inte.

Nu var det dags att börja krysta, en timme senare var hon ute, klockan var 17.21. Vi hade inte tagit reda på vad det var för kön på babyn, men nu blev det alltså en liten tös. Man skulle milt kunna säga att det gjorde ont att få ut henne, men när sen smärtan försvinner direkt efter att hon kommit ut så är det så himla värt. Hon läggs på mitt bröst och Sebastian klipper navelsträngen, segt sa han. Sebastian var så himla lugn och bra under hela förlossningen, han servade mig med dricka, värmde rispåse och var bara bäst helt enkelt. Jag förstår inte hur man stod ut förr när inte partnern fick vara med.

Efter några timmar när Freja var vägd och mätt och fått på sig sin första pyjamas och jag hade kvicknat till så var det dags att åka hissen upp till BB. Freja föddes på den beräknade dagen, vilket tydligen bara 5% gör, hon var punktlig hon. Vi stannade på BB tre nätter, sån himla tur att Sebastian kunde vara kvar hela tiden.

Sista dan vi var där, när Sebastian skulle hämta frukost så mötte han sin systers sambo, det visade sig att Freja hade fått en kusin. Bara tre dagar skiljer det på dem och vi åt middag tillsammans innan vi lämnade BB och åkte hem. Mamma hämtade oss, det var ett känslosamt möte med lite glädjetårar. Det var i alla fall jätteskönt att komma hem, man kunde slappna av och inse att nu var vi föräldrar, en familj, jag, Sebastian och lilla Freja.